Nummer 60
Idol-Erik Jared Leto
Alltså kolla vad lika DOM ÄR!!! Nu var det lite svårt att hitta bra bilder, särskilt på Erik, men ni fattar grejen?
60e inlägget. Kläm på den ni. Och jag har inte hunnit skriva på länge *skäms*. Men förlåt.
Jag är irriterad över gymnasievalet. Det enda jag vet är sam. Men inte inriktning eller skola. Det finns inte en enda skola jag vill gå i. Som jag kommer in på. Hoppas vi flyttar iaf, så blir det nära vart jag än går. Eller typ.
Men jag vågar inte gå i Tibble. Man blir helt knäpp av det. Tro mig, jag känner min bror. Innan gymnasiet var han typ vanlig. Nu är han helt knäpp. Han är 17 förresten och går andra året. Han går typ inte ens i skolan, vad jag vet. Och så ska han polisanmälas för nåt. Dom pratade om det förut för han vägrade gå på utredningen, men dom måste gå för det är alltid en utredning innan om man är under 18 eller nåt. Och pappa hade sina jobbkläder när de gick. Typ dyr kostym och slips och blanka skor. Så det var allvarligt.
Och mamma o pappa verkar ha gett upp om honom. Ta bara det här samtalet som exempel:
Lördag kväll, middag i matsal:
Christian: Kan ni skjutsa mig till Margretelund ikväll?
Mamma: Javisst.
Pappa: Ska du ha skjuts hem sen?
Christian: Nej.
Pappa: Sover du där då?
Christian: Ja.
Pappa: Vad skoj. Vad ska ni göra då?
Christian: Festa.
Pappa: Okej. Men du dricker inte för mycket alkohol va?
Christian: Jo.
Pappa: Sa du jo?
Christian: Ja.
Pappa: Men det är inte bra.
Christian: Jo.
Alla är tysta.
Typ daa? Man blir helt fucktup av att gå i Tibble.
Dagens fobi:
Osfresiofobi - Fobi för kroppslukt
"... självaste jurysarna!"
Hej. Nu är det fredag igen, typ enda gången jag har tid att blogga. Jag tittar på Idol och jag hoppas (och tror) att Cissi åker. Hon är typ "hej jag kan inte sjunga och jag har
zèro inlevelse". Och hon har alltid fula kläder. Felicia däremot var jäkligt piffig. Killarna är rätt tråkiga allihopa. Fast Markus är bra.
Och nu är det Hey Baberiba. Fniss hittills: 1. Suck hittills: 2. Om inte familjen kommer snart går jag under. Varför har det blivit så himla dåååligt?
HAHA! Kungen is back! De kollade på nån fotboll. Sverige-Tyskland. Och Victoria hade Ibrahimovic på ryggen, för han var ett bra exempel på integrationsnånting typ. Hon snackar så mycket skit att det är svårt att komma ihåg allt, men kul är det. Silvia(om vilka hon hejade på): Sverige är min hemland. Tyskland är, jaa där har jag varit en gång. Eller, en stund. Men jag hejar på min hemland." Kungen(arg på domaren, misstänker en kompLott): Det är en kompott! En KOMPOTT är vad det är!!"
California here we come. Jag undrar vad som händer nu. Jag måste shoppa eller nåt, jag är uttråkad. Nån som har någon bra sida? Har länsat ASOS 2 ggr redan. Fast mamma sa precis att hon hade köpt jeans till mig. Hon har fastnat på Tradera och blivit en riktig budaholic (hon bjöd på 3 likadana i olika storlekar och vann ALLA). Men nej, de är INTE begagnade. Det är typ halvt ett företag som köper in kläder och auktionerar ut. Men jag vet inte ens om jag vill ha dem. Folk kommer typ att hänga mig. Men det kan jag ju inte säga nu. Och jag pallar inte skriva mer för jag är fett fantasilös. Vad skriver jag liksom? Typ, hej dagbok, det här gör jag ikväll och det här tänker jag göra nu. Ha. Ha. Ha. Så himla kul att läsa. Ha. Ha. Ha. Hejdå.
Dagens fobi:
Fonofobi - fobi för ljud
Happy Birthday, Dear Blog...
Yeeeei. Bloggen har nu levt i ETT HELT ÅR. Den föddes på onsdagen höstlovet 2005, och nu är det onsdagen höstlovet 2006. Är det tufft eller? Jaa. Jag vet. 365 dagar, 58 poster, 119 kommentarer, 87 profile views, 18 037 ord, 100 081 tecken och sjukt nördigt patetiskt många timmar framför datorn.
TackJag skulle framför allt vilja tacka mina föräldrar, utan er skulle jag inte ha någon dator att sitta och skriva vid. Också stort tack till vilka det nu var som uppfann Internet, och självklart hela Blogger.com crew, utan er skulle denna blogg inte existera. Även MSN crew som uppfann MSN Messenger som jag aktivt använt mig av för att sprida mitt budskap om denna blogg. Och självklart vill jag tacka er som med stort tålamod har suttit och läst igenom allt eller något, det är för er jag skriver. Jag skulle heller aldrig fortsätta utan er som kommenterat alla idiotiska inlägg, tack för att ni tar er tid till det. Och så vill jag tacka alla som indirekt har medverkat, det vill säga alla som jag har skrivit dessa 18 037 ord om. Om ni inte fanns skulle jag inte ha något att skriva om, och det skulle bli en ganska tom blogg. Tack till er som drabbas av tillfälliga dumhetsanfall och sagt massa idiotiska och roliga saker som jag har citerat. Tack, mina fellow bloggers, som gör hela bloggningen lättare genom att själva blogga och inspirera. Sist men inte minst vill jag tacka mig själv, utan mig hade jag aldrig kunnat uppnå detta.
________________________________________
It was the first snow of the season......börjar en Ataris-låt och även detta stycke om årets första snow.
Hur hände det?
Jag låg och sov hos Jessi dagen efter Halloween
fêten. Nisse hade väckt mig flera gånger under natten genom att halvt klättra upp på min rygg i sömnen men jag sov ändå ganska djupt när Jessi sprang nerför trappan och skrek och svor helt galet så att alla vaknade. Jag trodde först att hon var galen för att vi hade försovit oss och klockan var 3 eller nåt, men det var inte sant.
"SHIT! KOLLA UT!" eller nåt sånt skrek Jessi. Och vi kollade ut. Fast persiennerna där vi sov var fortfarande neddragna från igårkväll när de tittade på Terror på Elm Street och var jätterädda för att Freddy Kreuger skulle titta in genom ett fönster, så jag fick springa till ett annat fönster. VÄRLDENS SNÖSTORM. Allt var redan täckt av ett tjockt snölager och snön virvlade runt överallt. Alla skrek "shit". Men fint var det i alla fall.
Första touch?
När vi skulle åka hem skulle vi skjutsa Nisse och Carro. Det hände mellan Jessis ytterdörr och bilen. Jag tog lite snö i ena handen, det var världens perfektaste kramsnö, och kramade till en avlång korv typ. Precis när jag kastade mot Nisses bakhuvud vände hon sig om, och fick den i ansiktet. Hon halvskrek och jag skrattade ihjäl mig.
Första olyckan?
Egentligen var det redan torsdag när det hände, men vi kan säga att det var seent på onsdag natt. Pappa hade precis kommit hem från stan (läs längre ner) och körde tydligen i diket på andra sidan backen, vid busshållplatsen typ. Och det var inte lillbilen heller, det var bussen. Den är fortfarande kvar där. Tur iaf att de hann så nära hem, det kunde ha hänt inne i stan eller nånstans. Visst är det skickligt? Första dagen med snö liksom.
______________________________________
En "kul" överraskning
Christian och mamma och pappa hade planerat hela dagen att se en film hos Christian på onsdagkvällen. Strax efter 11:
Mamma: Ska vi börja med filmen snart eller?
Christian: Jaa... snart...
Efter en stund ringer telefonen. Gissa vem det var?
Fel. Det var Stephanie. Ja, det är sant. Hon har inte varit här på nästan ett år, jag tog för givet att det var slut.
Gissa vad hon sa då? Hon var vid T-Centralen!
Christian (glad): Vi tänkte att det skulle bli en överraskning!!
Mamma (fortfarande lite chockad): Mm, det var det verkligen...
Så pappa fick åka iväg halv tolv på natten i snöstormen för att hämta Stephanie (och ni vet vad som hände på vägen hem...), och mamma fick städa och ingen fick se på film. Visst blev det en rolig överraskning? Barnen sov men de lär i alla fall bli överlyckliga när de vaknar. De avgudar Stephanie.
______________________________________
Dagens fobi:
Logofobi - fobi för ord
______________________________________
Nu tänkte jag äta lite iaf, sen måste jag fortsätta plugga, eller plkugga som det brukar bli när jag racerskriver. Kom precis på att jag har projekt också. HELVETES JÄVLA HELVETE. Men det är bara svänga ihop nån liten uppsats, det borde ju inte vara så svårt. ...
