Ost i din sko

Raj vet inte

Jag har inte haft tid att blogga men skrivit lite då och då under en lååång tid, så jag publicerar helt enkelt allt nu.

"Det är sådana som du som sätter definitionen för var som är kvinnligt och inte. Du är ett praktexempel av kvinnlighet. Sträck på dig och var glad!"

Jag visste det =) jag är fett kvinnlig.

26 april

Idag var vi i hall 3 när fritids var där. Några småtjejer stod samlade runt Lång-Thomas som satt i soffan, och en försökte göra en fläta i hans hår.
Tjejen: Det känns som en liten snigel!
En annan tjej kände: Det känns som en mask! Det känns som en mask!
Alla skrattar, typ åt henne?
Tjejen: Men maskar har faktiskt hår!
Vadhannuheterochvemhansmammanuär kom med en kaffekopp i handen. Masktjejen sprang fram till honom.
Masktjejen: Får jag se din mask? Får jag se din mask?

Helt stört!!


2 maj

Idag var jag hos optikern. Hon tvingade mig att ha linsvila en vecka. Men grejen är att jag har slut på linser, så om vi ens gör en beställning nästa onsdag dröjer det typ ytterligare apa (1-2 veckor) innan jag får dem ändå. Vad ska jag se med under tiden då? Typ, ögonen eller? Så jävla lågt. Eller det är väl mitt eget fel kanske, men det var ju knappast jag som bestämde det i alla fall. Det var iaf sjukt sorgligt idag. Men på fredag ska jag klippa mig. Det blir läskigt.

Idag i skolan råkade jag höra My berätta för Lång-Thomas om sin vilda Valborg.
My: Jag var så JÄVLA full asså! Asså jag var så jävla full så jag blev skitsömnig! Så jag gick hem och skulle sova, men när jag skulle sova blev jag så JÄVLA kissnödig, så jag fick gå upp och gå på toa! Men när jag var på toa blev jag assömnig, så jag somnade!
Lång-Thomas: Somnade du på toa?
My: Ja! Men sen slog jag huvudet i dörren, då vaknade jag.

ÅH, MÄNNISKA! Tack för att du finns och avskräcker folk! Jag ska aldrig bli full!!!

5 maj
(Mitt hår är ASkort och det är SÅ mysigt att tvätta för det går jättefort för det är nästan ingenting!)

Be my bad boy-gymporna (de där Bad Boy spelas) är de bästa. Tänk er t ex Martin O springa helt galet efter en boll med byxorna långt under anständig nivå och håret flygande som på en fotomodell. Lägg till Cascada som sjunger ”Be my bad boy, be my man…” (8). Kan du hålla dig för skratt? Inte jag heller.


5 maj, senare
Jag har tänkt på en sak. Man vet aldrig någonting säkert. Inte ens de mest basic grejer är självklara, som att det finns två kön till exempel. Förutom de som byter kön eller tar könshormoner finns det riktiga blandningar. Intersexuell kallas den som föds utan ett bestämt kön. Oftast bestämmer föräldrarna vilket kön barnet ska ha och sedan skapar läkarna så gott de kan rätt kön på barnet. Men i puberteten kan det bli svårigheter om en flicka till exempel börjar utvecklas till pojke, med mörk röst och skäggväxt, eller tvärtom att det växer bröst på pojken.

Fan vilka konstiga saker jag vet. Nu kommer ett musiktest.

INSTRUKTIONER
1. Sätt din musik på blanda.
2. Klicka på nästa-knappen efter varje fråga.
3. Använd sångtiteln som svar på frågan.

FRÅGOR
1. Hur mår du i dag?
The Boys Of Summer (jag mår som pojkar på sommaren? Glad kanske?)
2. Kommer du komma långt i livet?
Dream Girl (kan tolkas på olika sätt beroende på hur man ser en drömtjej, men det borde väl vara positivt?)
3. Hur ser dina vänner dig?
The Hell Song (Där ser man. Tack, älskade polare. Inte.)
4. Kommer du gifta dig?
Seven Days A Week (jag gifter mig sju dagar i veckan…?)
5. Vad är ditt livs themesong?
The Hero Dies In This One (Okej, sant visserligen, men är det verkligen höjdpunkten i mitt liv?!)
6. Vad är ditt livs historia?
Stacy’s Mom (x’’D åhmingud... mitt livs historia… xD) 7. Hur är skolan för dig?
Eight Of Nine (Jag tolkar det som att jag har näst högst betyg som det går att få ^^)
8. Hur kan du komma framåt i livet?
I’m Just A Kid (Precis, så ställ inte såna frågor! Det tar vi sen!)
9. Hur kommer i morgon vara?
This Is Going Nowhere (tydligen inte särskilt produktiv)
10. Vad är det bästa med dina vänner?
Close Your Eyes (inte är det utseendet i alla fall ;D)
11. Vad finns planerat för nästa vecka?
Super Freak (jag ska superfreaka mig!! =D)
12. Vilken sång beskriver dig bäst?
Do It Alone (för jag har inga vänner…)
13. Hur är det med ditt liv?
The Boys Are Back In Town (Åh, jag börjar intressera mig för pojkar kanske? ^^)
14. Vilken låt ska spelas på din begravning?
Clean Town (När jag är borta är det en clean town… upplyftande!)
15. Hur ser världen på dig?
I’m A Believer (inte så svårtolkat)
16. Kommer du att ha ett lyckligt liv?
We Are All On Drugs (det blir inte tydligare än så! Oops!)
17. Vad tycker dina vänner om dig?
Liar (WHAT?!) (fast den heter ju Liar (It takes one to know one) så ni är ju liars själva också, meheheh)
18. Har du en djup och mörk hemlighet?
Every Day (Japp, varje dag!)
19. Brukar folk i hemlighet fantisera om dig?
Bet She Looks Good On The Dancefloor (Jaså där ser man! Men det är klart att jag gör. Eller inte. Eller jag vet väl inte?! Men jag gillar att dansa ^^)
20. Hur kan du göra dig själv glad? Slacker (Hur är det möjligt?! JAG HATAR SLACKERS!!!)
21. Kommer du någonsin ha barn?Ticket Outta Loserville (ja, mitt barn=min biljett ut ur Loserville)
22. Vilken låt beskriver den du är attraherad av?
Lost And Confused (Haha!! X’’D Vilken kille!!)
23. Vad skulle du vilja säga till nästa generation?
Summer of ’79 (haha, jag ska berätta om min barndom!! Förutom… den lilla detaljen att jag inte levde 79 =S)
24. Några tips till dig?
Sleeping In (jo jag börjar få sömnbrist så ja, det var ett rätt bra tips)
25. Hur kommer du att bli igenkänd?
Beverly Hills (jag kommer att vara fett 90210 (H))
26. Vad är din danssång?Karatefylla (Hehe, jag ska dansa och supa och sen vet jag inte vart jag är och jag får karatefylla ^^)


7 maj

Idag var jag jättejättejätteelak. Men det var ju inte med flit, vi menade inget illa och vi hade ju ingen aning om att han var där. Varför måste folk då berätta för mig att jag är elak? Är de själva aldrig elaka då? Jo, faktiskt mer än de flesta, så varför måste DE berätta för MIG att jag är det? Jag var i alla fall inte elak med flit och jag ångrade mig efteråt, vilket är mycket mer än man kan säga om vissa. Behövs såna vänner verkligen? Som inte bryr sig om ens känslor och bara säger saker och sen inte ens ber om ursäkt? Jag tror inte det!!


9 maj

Microsoft Word är SÅ stört. Varje gång jag skriver ”vad gäller”, det är rätt ofta faktiskt, stryker han under med grönt bara för att det ska se ut som om jag har grammatikfel (grammatikfel? JAG?! (inte seriös)).
Alex: Vad är problemet?
Microsoft Word: Beakta ordformen vad gäller. I vanligt text kan den kännas invecklad och byråkratisk.
Alex: Skämtar du med mig aprillo? För vilket pucko är det för invecklat? Och vad sjutton är BEAKTA?!?!


9 maj, senare

Shittes pomfrit, nu har jag glömt bort Pinsammaste sättet att dö på-tävlingen alldeles för länge. Påminn mig så fort det här är postat att vi ska rösta i typ nästa inlägg, okej bitches?


9 maj, ännu senare

Hm, det börjar se ut som i Georgia Nicholsons dagbok, med ”senare” och ”ännu senare” och så. Jag tänkte skriva en dialog ur 8 Simple Rules (for dating my teenage daughters) om det är okej, för den är så knäpp. (Paul är pappan, Bridget, Kerry och Rory är tonåringarna).

Rory (ett flygblad i handen, triumferande): Hey dad, take a look at this. Bridget and Kerry are going on a rock festival!
Paul (tar papperet och ser misstänksamt på Rory): Where did you find this? Did you go through your sisters room again?
Rory: No! It fell out of Bridget’s jeans.
Paul (mer misstänksam): Nothing falls out of Bridget’s jeans. You have to pull for half an hour to get anything out of there. Including Bridget.

Ofta ens pappa mobbar en för att man har tajta jeans!

Yep yep.


10 maj

GRATTIS MIA!!!!!!

I köket, vi pratar om att småbarnen är så små fast ändå inte och jag förklarar för dem att Vicki är en ganska mellanplutt och Adde är en halvstor lagomplutt. De diskuterar detta en stund.
Vicki: Jag är en fjutt, det är den minsta sortens plutt.

Idag var vi på Domarudden för att funktionära åttorna, det var ganska mysigt. Jag och Mia var vid stationen där man skulle koka spagetti och knyta en knut.
På lunchen började Therese (läraren) och Madelene (vår lärare) prata om Thereses födelsedagsfest, som Madelene inte hade kunnat komma på eftersom hon skulle på maskerad. Vilka partylärare!
Och det jag ska berätta nu är mycket chockerande, så håll i er. Det var helt sjukt det de berättade. På Therese fest hade de spelat Sanning och Konsekvens den elaka versionen, eller nåt sånt. Hon skrattade jättemycket när hon berättade att hon hade fått göra sugmärke på en av killarna (och han skulle ta foto på jobbet dagen efter och hade ett stort blåmärke) och en annan fick hångla två gånger. Två gånger skickade hon också ett sms från Jannes mobil där det stod ”Jag saknar din sexiga blick och ditt kåta leende”, en gång till sin kompis (som hon kom på att hon skulle ringa och förklara för där på Domarudden, så hon gjorde det mitt bland alla elever) och en gång till Jannes förra chefs fru (som skrev tillbaka ”Jag förstår inte vad du pratar om!” och när han (Janne) inte svarade skickade hon det en gång till). Och en hade fått ta av sig till bara underkläderna och smörja in sig med babyolja. Feta porrfesten eller?

Madelene var också vild den kvällen. En av hennes killkompisar var utklädd till Günther och han skulle upp på scenen och uppträda. Då gick han fram till Madelene och deras andra kompis, som brukar vara blyg och pryd och så men hade druckit lite för mycket den kvällen, och sa att han inte vågade uppträda om inte de var hans ”tjejer”. Så Madelenes blyga, halvfulla kompis övertalade henne och de gick upp på scenen och, ja. Mer vet vi inte. VEM HADE KUNNAT GISSA ATT VI HADE SÅ VILDA LÄRARE?


11 maj

Tänk att jag har skrivit i tretton år. TRETTON ÅR. Det är ju en hel tonåring. En hel sjundeklassare. Det är nästan alla mina småsyskon tillsammans. Från treåringens klumpiga FRÅN ALEXANDRA TILL MAMMA på dagisteckningen till milslånga blogginlägg, ändlösa uppsatser och ett hundratal noveller (utan att överdriva). Från stora, ojämna bokstäver med fyra eller fem horisontella streck på E till små, prydliga datorskrivna tecken. Från grova stavfel i nästan varje mening till ett levande stavningsfacit (åtminstone nästan). Det är helt galet egentligen vad man utvecklas under tretton skrivande år.


12 maj

Usch. Jag mår inte bra. Småförkyld och känner mig sådär jobbig. Vad jag än gör kommer jag alltid att vara sämre än någon… en underlinje! Jag känner mig som Miu Miu känner sig för Prada. Men frågan är vem eller vilka som är Prada?


15 maj

Idag bokade jag biljetter till XL. Det blir helt sjukt. 4 000 pers från hela Norden, fem dansgolv både inomhus och utomhus, varav ett för bara tjejer. Skumparty var det också, men det visste jag inte förrän nu eftersom de inte skröt om det så mycket. Dansare, deejays (ohmigod jag har börjat skriva deejays istället för DJ:s, är jag en partynörd nu? xD) och artister från allamöjligaställen (bl a från London!) och tydligen den bästa ljusshowen ever. Jag längtar SÅÅÅÅ!!!
Jag kom ner till köket och sa det till mamma och vi var glada en stund. Sen sa hon att jag skulle ta fästingspruta nästa vecka.
Då sjönk glädjenivån typ en meter.
Sen sa hon att jag hade fått inbjudan från tandläkaren.
Då sjönk glädjenivån en meter till. Ungefär på samma nivå som den var innan jag bokade biljetterna. Blä. What a fun-sucker, som Anna i Freaky Friday skulle ha sagt.

Haha, jag gjorde min NV-redovisning nyss och den var 18 minuter. Jag måste SÅ korta ner den. Men nu är klockan halv tolv så jag ska sovelisova. God natt, folks.


17 maj

Igårkväll började Pussycat Dolls: The Search for the Next Doll på Tv3 (ett gäng tjejer ska under åtta veckor bli tränade i att sjunga och dansa och den som vinner blir den nya medlemmen i The Pussycat Dolls). SÅ över förväntan! En tjej blev sjuk första dagen när de andra i hennes grupp övade på dansen och alla tyckte att hon var värsta lata divan som inte var med. Men sen åkte hon till doktorn som sa att hon hade ett virus, som visade sig vara helt stört smittsamt. Under eftermiddagen, kvällen och natten insjuknade mer än hälften av de 18 tjejerna. En efter en började de spy som fontäner. Tre kräkningar visade de i teve (en i toaletten, en i rabatten och en i en påse i limousinen). Men trots att de var så megasjuka var de ändå tvungna att framföra låten för juryn (där bland annat PCD:s Nicole var med) nästa dag och bredvid scenen hade de massa läkare och mediciner och sånt. Två av tjejerna var så sjuka att de fick ligga på golvet med dropp innan framträdandet, men när det blev deras tur gick de såklart upp och scenen och ägde. Det var så häftigt. Jag som inte ens orkar stå eller gå när jag är illamående, och de var liksom megasjuka men det märktes inte ens när de pussycatdollade (nytt verb) sig. De ville det so bad. Jag beundrar dem. I alla fall åkte hälften av tjejerna ut, för det var bara semifinalen men sen åker det ut en varje vecka.

Pussycat Dolls är faktiskt ashäftiga. De förtjänar verkligen inte sitt rykte som blåsta bimbosar. De sänder inte ut något annat budskap än vad Shakira gör, men får Shakira skit för sina lättklädda höftskakarvideos? Nej, tvärtom har hon blivit ett fenomen och hyllas i typ hela världen. Varför skulle då Pussycat Dolls vara dåliga förebilder? Även om de kan uppfattas som sexobjekt handlar deras texter ofta om tuffa, självständiga tjejer. De är sjukt talangfulla; de kan både sjunga och dansa helt stört bra. De är dessutom jävligt smarta, på ungefär samma sätt som vår egen Victoria ”Troslös” Silvstedt som tjänar massa pengar på sin image som korkad blondin. Förutom det har de sjukt snygga kroppar som jag antar att de måste jobba stenhårt för. Ett Pussycat Doll-liv är alltså allt annat än lätt, de måste jobba och träna nästan ständigt med tidiga morgnar och sena nätter.
The Pussycat Dolls har attityd, girl power,”det”... De är grymt coola, end of discussion!

Men whatever. Jag är också fätt sjuwk idag. Typ svenneförkylning going wild. Jag pallar inte göra nånting, helst vill jag bara titta på teve och dricka te, men jag har tre uppsatser att skriva och lite andra smågrejer tills på tisdag, och geografin tills på torsdag, så det är bara att sätta igång.


19 maj

I morse stack mamma, pappa och småsyskonen sjukt tidigt. De ska till Legoland, för er som inte visste. Jag har glömt när de ska komma hem, jag tror det var typ tisdag morgon. Men det visar väl sig.
Jag vaknade också tidigt, av ett sms precis som igår, sen kunde jag inte somna om. Det var ganska ensamt att gå upp och klä på sig och tvätta sig och borsta håret och allt, jag är van vid ljudet från en hel stor familj.
Jag var döhungrig, så jag gick ner till högkvarteret för att leta efter föda. Mamma hade lagt upp såna där Wasa Sandwiches på ett fint sätt i en svart skål mitt på bänken. Trodde hon seriöst att vi skulle äta det bara för att det låg fint upplagt bredvid fruktskålen? Vi har ju ett lager av Billys Pan Pizza i frysen (som jag inte har ätit på aslänge för det är inte så gott) och massa annan skräpmat och mamma bakade paj igår. Hon är väldigt snäll tycker jag.
Jag gjorde iaf en kopp te (Söder Te – hallå, vad är det för spännande med Söder? Ingen gillar Söder) och en ostmacka och smög in i vardagsrummet för att se om det var ledigt (tänkte isf gå ut på altanen och äta för det var helt galet soligt) men där låg Christian och Kim Karlsson och sov djupt i sofforna precis som vi lämnade dem igår kväll (alla syskon och Kim tittade på Talang 2007, det var faktiskt mysigt och de åt pizza och skämtade hela tiden och skrattade som killar gör ibland, sådär mörkt, oengagerat, neandertalaraktigt ”Öhö. Öhö. Öhö.” ). Båda sov med sina mössor på. Suck, vad är det här, 90-talet? Men erkänn att det var gulligt i alla fall. Det är en av fördelarna med en storebror (en annan är övermänskliga laga-Internetet-skills), att han alltid drar hem kompisar som sover i soffan. Fast oidentifierade-söta-killen-som-antagligen-går-på-Tibble är min favorit.
Vem vet när de planerade att vakna egentligen? Jag hörde att de började laga middag vid halv tre i natt, så de somnade nog ganska sent.
Jag gick i alla fall tillbaka till köket, åt upp och gick sen upp till mitt rum för att skriva lite spännande uppsatser (xD), räkna matte och såklart blogga lite.
Så nu sätter jag igång. Lycka till Alex. Tack tack Alex.

Förresten var det NRJ idag. Helt galet kul ju! Och när jag till slut kom hem, mitt i natten, fryser som fan, supertrött i mina ömma partyfötter och har ölstänk i håret, träffar jag Kim Karlsson i hallen. Förlåt, men - OFTA. Han blev jätteglad och log och sa glatt "Hej!". (Min brorsa var inne i badrummet och fixade säkert håret som vanligt och Kim var utanför och tjatade att han skulle komma ut. visade det sig)


23 maj

Idag är sista pluggisdagen (trodde jag ja), omg vad jag har längtat tills imorgon. Men det blir säkert inte så kul som jag hade trott. Jag har fortfarande träslöjd, bild och gympa kvar att göra grejer i, och så får vi lite fler franskaglosor. Det tar nog inte slut på riktigt förrän den 5 eller när det nu var.
Just nu är klockan 10:48 för det var en sån där dag idag, så jag gick hem under musiken. Vilket man inte fick. Men jag måste ju göra geografi. Jag har rätt mycket kvar på den. Men det är det sista skriftliga, om jag inte gör träslöjdsanalysen i alla fall. Jag hoppas att jag gör den för då kanske det finns chans att jag inte bli sänkt, men jag vet ju inte vad jag ska skriva om och den ska ju vara 4 datorskrivna sidor också. Jag dör på träslöjden, allvarligt. Jag kommer inte hinna färdigt, speciellt inte med nån extragrej som annars skulle kunna gå jättefort på en lektion eller nåt.
Men nu är det snart dags för geografiska samband. Jag ska bara ha en paus först.


29 maj tror jag. Tisdag iaf.

Okej, vilken bloggdissning! Jag skulle publishat i torsdags eller fredags men gjorde inte det och nu har jag inte skrivit på nästan en vecka.

Update:

Lördag

Jag orkar inte skriva mycket nu, för jag har ju ett liv. Men vi kan sammanfatta min lördag. Först åkte jag och Mii till stan och letade och letade och letade efter balklänningar. Festklänningar or whatever. Det mesta var för stort. Vad är det för fel på mig? Visst, jag är platt på en skala, men annars är jag ju inte direkt megaliten. Det finns massa folk i min storlek. Förutom i vår klass där alla är långa som… tårtor.Mais oui, vi blev trötta och åkte hem och en timme senare åkte jag och träffade Jessi i centrum, för att göra en mycket lång och komplicerad historia mycket kort. Vi åkte till Gullmarsplan och gick till Fryshuset (Jessi ville gena genom våldtäktsparken ”det är ju folk där” men jag vägrade à folk är ju de som våldtar, om Ingen var där skulle man ju inte behöva vara rädd). Trappan ner till stället där man går till kön, eller står i kön om den är lång, var tapetserad med reklamaffischer för le boum chez Boris (nej jag skojade bara, chez Solnahallen, var nu det är) nästa lördag som vi kanske ska gå på och de sålde biljetter för 100 istället för 150 kronor så jag övertalade Jessi att köpa.
Sen kom vi dit, en och en halv timme efter insläppet, om man kan säga så, så kön var kort och vi fick gå före eftersom de flesta inte ens hade biljetter. Visitationen är alltid lika obehaglig, men det gick fort. Han litade nog på mig (när han frågade vad jag hade i fickan sa jag ”läppglans” och han sa ”okej”!!!). Killen innan blev supervisiterad, till och med hans ass var visitationskillen tvungen att ”visitera”.
Sen kom vi in, lämnade biljetterna och jackorna och gick in. Fem dansgolv skulle de ha.
Dansgolv 1: Det första man kom in till efter garderobsstället. Det största med den största scenen och flest uppdansningar och dubbelmackor. Mycket svettigt. Riktigt obehagligt dansgolv som vi undvek mest.
Dansgolv 2: Det minsta av alla där det aldrig riktigt kom igång någon dans, inte ens någon DJ hade de. Det var det där lilla som de hade öppna dörrar till balkongen förra året, om någon minns. Men det behövdes inte i år eftersom de hade lyckats hålla en nästan perfekt temperatur i hela Fryshuset (och jag var grymt impad).
Dansgolv 3: Klubben, min favorit både den här och de tidigare gångerna. Mest svenskar, minst äckliga killar, nära till badrummet men tyvärr var balkongen stängd och musiken var rätt jobbig.
Dansgolv 4: Girls only! I rummet där bara tjejer (och en och annan kille med speciella kontakter eller nåt) släpptes in. Det fanns mysiga sittgrejer och man kunde köpa massa gott, och såklart ett litet dansgolv där de allra mest bootylicious flickorna dansade loss.
Dansgolv 5: Utomhus! Ni vet ingången där vi gick in på Mew och 999 Party? Utanför där måste det vara en basketplan eller nåt för vi såg en basketkorg. Det dansgolvet öppnade efter att vi hade kommit och stängde ganska snabbt (till vår stooora besvikelse). Det var där det fanns SKUM! Skum, skum, ljuvliga skum! Det var dömysigt. Alla utanför skummet tryckte inåt, alla inuti skummet tryckte utåt. Det var riktigt läskigt med allas nakna armar hala av skum som trycktes mot ens kropp när man försökte ta sig fram. Och nog blev vi skummade! Jävlar vad skummade vi blev. Jag tryckte inåt som alla andra och plötsligt befann jag mig mitt i skum-”molnet” och det var inte speciellt kul för jag var ju liten. Skummet nådde nästan en meter över mitt huvud, insåg jag senare. Först försökte jag hålla andan och pressa mig utåt, men det var svårt så jag andades in lite skum. Men till sist kom jag ut innan jag drunknade. Skummet täckte hela mig typ som en snögubbe, men det smälte bort ganska snabbt i alla fall, så man såg bara blöt ut sen. Men fattar ni vad mysigt det var? Förutom den lilla detaljen att jag nästan drunknade, alltså.


Måndag

Idag måste jag ha haft ett extra stort hormonutsläpp i blodet eller nåt, för jag grät tre gånger. TRE GÅNGER. Det är mycket!
1: Vid frukosten. Jag var helt jättetrött av sömnbrist och kroppen var fortfarande helt ont från i lördags (av allt gående i stan och därefter allt dansande på festen, sånt känns i hela kroppen efteråt). Jag var hungrig men mådde illa och all mat var äcklig. Det var IP, och jag hatar IP för jag suger på allt man gör där förutom längdhopp, där jag bara halvsuger. Jag frös, och det skulle dessutom vara kallt hela dagen och kanske regn. Och när jag väl kom hem skulle jag göra skolarbete ÄNNU MER. Det blev för mycket helt enkelt, jag grät några minuter ganska våldsamt, sedan slutade jag, tvättade ansiktet och sminkade om mig och gick till skolan. Då var det över.
2. I 8 Simple Rules har de kommit in på säsong 2. Skådespelaren som spelar pappan, John Ritter, dog plötsligt i en hjärtattack mitt under inspelningarna, och tillsammans med hans fru kom de överens om att skriva in hans död i serien. Så i serien när den nyblivna änkan och tonåringarna pratar om sin döde pappa är det ju sorgligt men sen tänker man på att det faktiskt hände, han ÄR död på riktigt och hans egen familj blev ju jätteledsen. Serien blev aldrig så bra som när han var med. Efter hans död flyttade morfadern och kusinen(?) CJ in. Det blev en helt annan grej. Bridget hade inte bara en helt annan frisyr utan hela hon var förändrad som person och Kerry var ÄNNU mer ensam och inåtvänd och Cate var plötsligt singel och går ut med alla möjliga män. (Ja, jag har sett bitar av den säsongen förut). Då grät jag också i flera omgångar när de började prata om hur deras pappa hade varit, vad han brukade göra och hur han skulle ha reagerat i olika situationer.
3. Sedan såg jag filmen Zozo. Bara några minuter innan de skulle lämna hemmet i Libanon och resa till Sverige sprang Zozo ut från lägenheten för att köpa vatten och resten av familjen var kvar, förutom hans storebror, och packade. När han hade kommit ut ur byggnaden bombades den. Deras lägenhet. Zozos familj. Han sprang in igen och tittade på sina döda, blodiga föräldrar och skrek ”Mamma, mamma” och hans bror höll i honom och sa åt honom att inte titta, sedan sprang de. De måste gömma sig. DERAS FÖRÄLDRAR SPRÄNGDES PRECIS NYSS och de måste gömma sig för att inte bli skjutna av soldaterna! Men brodern lämnade Zozo på ett gömställe och kom aldrig tillbaka. Då grät jag också, flera gånger i den filmen. Och jag har assvårt att gråta till filmer och serier, bara så att ni vet. Ikväll hände det två gånger. Hormondisco i mitt blod eller vad?


Idag

Idag gjorde vi inget kul eller lärorikt eller viktigt alls, bara tittade på film, snackade betyg med Anette (all extra tid jag har lagt ner den här terminen har varit i onödan. Alla gånger jag inte har varit med kompisarna på filmkvällar och bio, alla gånger jag inte har åkt nånstans, alla gånger jag har missat filmer och program… HELT I ONÖDAN. All tid, all energi, all fantasi, all kreativitet, allt besvär… för ingenting. Jag har inte varit ute sedan Valborg, och redan då hade jag dåligt samvete och skyndade mig hem och pluggade. Men ändå tänker hon inte höja mig i någonting? Varför, varför måste jag ha VG? Är min svenska så hemsk? Är min samhällskunskap så dålig? Vad är det som jag inte lyckas med, VAD?!), planerade vad vi skulle ta med på picknicken på torsdag och lärde oss vilka svenska ord som kommer från franskan.Och hemma har jag uträttat nada. Eller, jag har ju gjort färdigt min slev. Och jag borde skriva analysen men jag vill inte. Jag orkar inte.
Men jag är orolig för mina slutbetyg. Vartenda ämne det går dåligt i minskar mina chanser. Jag blir nästan säkert sänkt i gympa till G, där försvinner tio möjliga poäng. 320-10=310. Det fattas tio poäng från Anette för fullt. 310-10=300. Om jag har kvar betygen i Ronnies ämnen tappar jag ytterligare fem poäng från max. 300-5=295. Och varför skulle jag få mer än VG i bild? Vi har ju inte gjort någonting alls nästan. 295-5=290.

290 poäng. Hur ska jag komma in med det? Gränsen måste ju höjas såklart, den hamnar antagligen ungefär där den var förra året. Och då kommer jag bara in jätteprecis också. Hur kul är det? ”Hej, jag suger och kom bara in för att det inte var typ fem pers till som sökte, vad heter du?”
AAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!

Förresten märker jag ganska tydligt att min svenska suger. Jag sätter ”och” efter punkt och komma överallt. Jag gör massa småfel. Varför kan jag inte skriva bra? Jag kanske är fjortis? Eller emo?

Fjortistest:
[] jag blir kallad för fjortis
[] jag festar ofta
[] en fest utan fylla som leder till kräkning för minst en deltagare är ingen riktig fest
[] jag blir full på folköl
[] jag har haft sex med någon jag inte hade ett långt förhållande med innan
[] jag har haft sex med de flesta
[] jag röker
[] jag började röka för att mina kompisar gjorde det
[] jag är yngre än sexton och äldre än tretton
[] jag lyssnar på musik som sjungs av remixade babyröster
[] jag bor på PA, lunar eller liknande community
[] jag betalar för att få tillgång till extra funktioner på något community
[] msn är så mycket bättre än att prata IRL
[x] jag är så hetero man kan vara
[] men har hånglat med någon av samma kön för att det var kul
[] jag läser veckorevyn, solo eller någon liknande tidning
[] jag gör precis vad som står i den tidningen
[] jag kindpussar folk
[] jag skriver nästan allt på internetspråk
[] skolan är endast ett ställe att träffa kompisar och visa upp nya kläder på
[] jag gör bara det skolarbete som är absolut nödvändigt
[] rätt stavning och grammatik är svårt och onödigt
[] jag läser aldrig frivilligt
[] jag vet inte vad växthuseffekten är

jag har/bär ibland-alltid
[] för mörk foundation
[] för mycket mascara
[] sveamössa
[] löshår, lösnaglar, lösögonfransar osv.
[] plagg som det står SSS på fast jag inte seglar
[] lånade kläder ofta
[] en henry lloyd-jacka
[x] stora solglasögon (inte Nicole Richie-stora, mer Paris Hilton-stora)
[] fejkväska (så lågt sjunker jag inte!!!!!)
[x] plagg (ej ytterkläder, skor eller jeans) som kostade 600 kr eller mer (en Killah-kjol, använd typ två gånger -> den är för stor, en Triple Five Soul-huvtröja men det är okej för jag älskar den och den är fett len inuti, en Billabong-dragkedjaochluvatröja (kommer inte på ordet xD) men det är också okej för den är fett använd)

Summa: 3/34=0,09. Haha, jag är en äkta fjortis! 9%! Hetero i stora solglasögon coming through!


Emotest:
[]Du hatar ditt liv.
[]Du hatar samhället.
[]Du har gett upp hoppet om världen.
[]Du gillar mörker.
[]Du tycker att vampyrer är häftiga.
[]Du skriver poesi.
[]Du har färgat hela eller delar av håret svart.
[]Du har färgat hela eller delar av håret i någon färg som inte är naturlig.
[]Du använder svart/blå eyeliner.
[]Du använder svart nagellack.
[]Du har massor av armband på dig.
[]Du är extremt blek.[]Du undviker solen för att slippa bli brun.
[]Ditt nätalias är/har varit på engelska.
[]Du har/har haft ordet ”emo” i ditt nätalias.
[]Ditt nätalias innehåller/har innehållit någon av orden cry, tear, razor, blood eller die (eller på svenska).
[]Du har blivit kallad konstig.
[]Du har blivit kallad läskig.
[]Du har blivit kallad sinnessjuk.
[]Du är rädd för dig själv ibland.
[]Du hatar/har hatat lärare.
[]Du hatar/har hatat auktoritetspersoner av principskäl.
[]Du behandlar de flesta bilderna på dig i Photoshop eller liknande program innan du visar dem för någon.
[]Du skriver/har skrivit i samband med publiceringen av en bild på dig att du är ful på den bilden.
[]Du har skrikit annat än av glädje, rädsla eller smärta.
[]Du har planerat att ta självmord.
[]Du har försökt ta självmord.
[X]Du har sett Saw.
[]Du gillade Saw.
[]Du gillar någon film där folk blir mördade på sjuka sätt.
[]Du har sysslat med voodoo.
[]Du hatar sport.
[]Du klär ut dig till det morbidaste möjliga på Halloween.
[]Du är besatt av eld.
[]Du kan inte leva utan dina vänner.
[]Du älskar dina vänner mer än något annat i världen (inklusive din familj).
[]Du berättar detta ständigt för dina vänner.
[]Du har inga vänner.
[]Du gillar konst.
[]Du gillar negativ konst.
[]Du är inte rädd för spindlar.

Summa: 1
1/41=0,02
Okej, jag är 2% emo.


17 juni, typ mitt i natten

Vilken fruktansvärd diss av bloggen, alltså! Nästan tre veckor utan skriv, jag som skulle ha publishat för länge sen.

Update:

31 maj, torsdag

Idag hade vi picknick på franskan – jippiyayyayyay! Jag åt ”un sandwich” (jag som trodde att det var en ”baguette”, men nej, ingenting i franskan är logiskt, om man har någonting i baguetten är det en ”sandwich”). Och jag fick resestipendiet – grattis till mig, typ applåder. Britt-Marie tvingade alla att gratulera mig på franska. Det var kul.När picknicken var slut åkte nästan alla hem, fast jag och Mia skulle bada. Vi hade egentligen bestämt att vi inte skulle göra det, men sen ångrade jag mig igen imorse och bytte till bikiniunderdel bara ifall att. Så Mia badade lite och jag badade först lite, typ till låren. Men andra gången jag gick ut glodde de inte lika mycket på mig så det var inte lika svårt. När jag väl stod där med iiiiiiiskallt vatten till magen tänkte jag ”skitsamma” och tog av mig t-shirten och doppade mig till halsen. När jag ändå var där ute liksom.
Sen frös jag helt okej mycket. Och var blöt, för jag hade ingen handduk för jag hade ju inte tänkt bada. Så jag torkade typ i vinden, vilket var väldigt kallt.
Sen åkte jag och Mia hem till moi, jag bytte om till torra kläder (bra idé) och Mia parkerade moppen chez moi. Sen gick vi till bussen. Och jag kunde inte bestämma vilka skor jag ville ha så varje gång vi började gå dit vände jag och gick tillbaka. Till sist blev det svarta stövlarna. Minns inte vilka kläder jag hade i övrigt, dock. Jo, den blåa jackan som är jätteblå. Och antagligen jeans. Nu började jag med mening med ”och” igen, fett illa!
I alla fallisar. Vi åkte till stan och kollade runt lite, vi hade en exakt-på-minuten-plan för vad vi skulle göra men den sprack rätt fort. Den gula klänningen från H&M som jag skulle köpa fick jag nyligen reda på att Jessi hade köpt, trots att den var paxad, men hade fått tillåtelse att köpa den ändå. Fast det var inte kul längre då, men ändå. Tjejen som jobbade där sa i alla fall att den var slut, och då blev jag deprimerad. Eller nej, för det är typ som sjukdomen. Jag ”kände mig nedstämd” menar jag. Sedan gick vi till en skoaffär och jag hittade de superfina röda ballerinaskorna som jag hade sett på Internet kvällen före, som såg ännu mer fantastiskt underbara ut i verkligheten och bara kostade 340. Men det var inte min turdag, för 38:an var jätteliten och 39:an var jättestor. Ingen av dem skulle fungera.
Jag kunde inte sluta tänka på skorna på jättelänge, och tack vare det och den gula klänningen blev jag ganska ”nedstämd”. Jag tröstshoppade för 800 spänn (2 plagg, det var inte så kul egentligen) på Jane Norman i SOUK och sen behövde jag bara en sockerchock också så vi gick och fikade på Åhléns City. Men de hade gjort om och ingenting såg speciellt gott ut, bara löjligt dyrt. Vi delade på en cookie som var ganska god men lätt inte så god som den kostade, vilket faktiskt gjorde mig ännu mer ”nedstämd” istället, för sockerchocken kom aldrig.
Jag hade i alla fall gjort några tappra försök att rycka upp mig innan Neverstore, trots att det hade gått lite sådär, och sedan blev det dags. Vi träffade Johan Något som gick i vår klass förut och kastade bord och stolar (eller var det nån annan?) och hans kompisar och dessutom William och några småååå tjejer. I Williams storlek tror jag.
Ja, vad ska man säga? Neverstore är det vackraste bandet jag har sett. Supersupersupersöta allihopa och ja, jag gillar musiken också, trots att jag inte kunde den så bra då (på vägen till tågen sjöng jag lite: (8)”So tell me, so tell me, bla bla bla! I wonder, I wonder bla bla bla bla bla-ah…” (8)) fast lite kunde jag sjunga med i alla fall.
Vad jobbigt det är att skriva så detaljerat. Det hände faktiskt för nästan tre veckor sedan.
Sen var det signeringen i alla fall och vi fick massa autografer och kramar. Ja, angående kramandet. Det var självklart en fantastisk upplevelse à WOW. Lite mer detaljerat (baserat på erfarenheter både från den 31 maj och den 13 juni):
Oscar: Han är mer vältränad än de andra två. Hela hans kropp är större, typ bredare och hårdare och så är han lång också tror jag. Hans kropp är ganska… hård. Så hans kramar är inte så speciella.
Jacob: Jag älskar honom och ska gifta mig med honom och föda små mini-Jacobs, men bortsett från det är han mysig att krama. Han är en skinny bitch och han är liksom mjuk och varm. Han kommer så nära också. Enligt Mia luktar han väldigt gott också, men jag känner ingenting alls nästan under pollensäsongen. Synd. Riktigt mysig kramare i alla fall, näst bästa jag någonsin upplevt.
Erik: Även han är en skinny bitch. Han är utan tvekan den bästa kramaren jag någonsin har kramat. Hans kramar är väldigt lika Jacobs men ÄNNU mjukare och ÄNNU närmare så att man blir helt snurrig. Han är av perfekt längd och storlek för att kramas av mig. Han kramar också olika varje gång så man vet liksom aldrig hur det ska bli. Som utanför logerna på Breviksbadet höll han typ i mig med sina fantastiska Neverstore-händer. Det var så mysigt. Jag älskar (och saknar som faaaan!) Eriks kramar.

Nu har jag skrivit en tredjedels Word-sida i storlek 12 om hur Neverstore kramas (och ändå var det ganska kortfattade beskrivningar) så det är bäst att jag byter samtalsämne innan ni somnar. Om ni nu inte redan har gjort det. Fast varför skulle ni det? Finns det något intressantare än hur Neverstore kramas?

Sammanfattning av denna crazy dag där ingenting var normalt:
Picknickade på franskan.
Fick veta att jag hade fått stipendiet.
Badade i iskallt vatten.
Fick veta att klänningen var slut och de fantastiska skorna inte gick att köpa.
Träffade folk jag nästan hade glömt att de fanns.
Lyssnade på Neverstore.
Fick autografer och kramar av och pratade med Neverstore.
Pratade högljutt hela tågresan hem om Jacobs ögon (stackars resten av folket i vagnen… eller ja, lyllo dem som fick höra om något så fantastiskt och perfekt och fulländat som Jacobs ögon).
Mika upptäckte oss i slutet, träffade henne och en annan tjej som jag aldrig träffat förut.


2 juni, lördag

Precis som för exakt en vecka sedan hade jag gjort samma planeringsmisstag – gå i stan på dagen och på fest på kvällen.
Men jag behövde verkligen köpa balklänningen nu, annars skulle jag få vänta ytterligare en vecka och då skulle det mesta nog vara slut.
Det jag kom fram till idag var att min kropp är knäpp, för ingenting passar! Som jag skrev innan iofs. Men det är fortfarande svårt att förstå. Om jag faktiskt lyckades hitta en klänning som satt bra där uppe (det vill säga var tillräckligt platt för min platthet och tillräckligt smal om midjan för min smalommidjanhet och tillräckligt bred vid höfterna för min bredvidhöfternahet så det inte blev typ kärlekshandtag som syntes igenom) var den oftast för lång eller vid eller både och i själva kjolen, vilket fick mig att se ut som en pyssling. Jag vet ju av erfarenhet att kortisar passar bäst i korta och ganska inte-vida kjolar, annars försvinner de i allt tyg, men det är att hitta.
Till sist hittade jag i alla fall guldklänningen i någon liten affär vid Hötorget nästan, samma affär som jag köpte skolavslutningsklänningen (den vita med blommor och ett rosa band) på (ja, samma dag). Hela den affären hade mindre kläder tror jag, verkade så i alla fall, hittade ett par andra klänningar som satt bra där. Ja, guldklänningen satt helt okej och med heels till skulle jag antagligen inte se freakat kort ut heller, även om det kanske inte var min drömklänning.
Herregud, detaljer, detaljer.
Vi köpte klänningarna och lite annat och åkte sedan hem igen. Jag gjorde mig i ordning till festen men orkade inte tänka ut några bra kläder som var festliga, bra mot kylan men gick att bli skummad i så jag körde på den praktiska stilen precis som förra veckan och tog jeans och mina ful-gympaskor, vilket bara kändes halvfräscht.. Jag fick skjuts till Jessis busshållplats där hon stod och väntade. Bussen kom typ för tidigt, men vi var ju där så whatever. Vi gick av någonstans, Danderyd tror jag, och bytte buss och därefter gick vi av Någonstans i Varsomhelst och försökte följa kartan Jessi hade skrivit ut men den var självklart helt fel. Så vi gick omkring lite i Solna (helt okej mysig stad faktiskt) tills vi såg små flockar av teens gå mot en stor sporthall som dunkade av musik och gissade att vi var på rätt spår, särskilt när vi kom runt hörnet och såg den långa kön.
För att göra en lång köhistoria till en obefintlig köhistoria hoppar jag helt enkelt över allt som hände i kön, ingen skulle ändå intressera sig märkbart.
Festen var UNDERBAR, LÖVLI, VACKER, FANTASTISK, whatever!

Varför La Creme-festen var bäst hittills:
*Det var skum = mysigt, roligt, kladdigt, häftigt, luktar gott…
*Det var mycket bättre musik än det brukar vara. Istället för diverse hiphop och techno-låtar var det oväntat danceable remixar på alla möjliga klassiker, t ex Billie Jean, Sweet Dreams, lite Grease och andra mysiga.
*Ljuset var… perfekt. MVG, utan tvekan. Förresten, stroboskop är ingen klyscha, det är en nödvändig ingrediens i ljusshowen, punkt slut! (Och för att få den där knarkade känslan som är mysigare än vad det låter).
*Kaféet, av flera anledningar, t ex: Sittplatser
*Tillräckligt låg ljudnivå för att kunna prata, vilket är svårt att fixa i de flesta lokalerna
*Dricka, godis och till och med mat fanns att köpa
*Temperaturen var på lagom nivå under hela kvällen, vilket är något fantastiskt som bara en fest har lyckats med tidigare och det var XL 2007 förra veckan. Annars är det så obehagligt med svettiga kroppar och kvav, fuktig luft över dansgolven.
*Toaletterna där man kunde torka av skummet, byta om till torra kläder och till och med duscha om man ville innan man stack hem.
*Visitationen genomfördes av en tjej, mycket oläskigare än en kille.
*Garderoben var långt från ingången, så man behövde inte trängas så mycket, och den var dessutom i direkt anslutning till det stora dansgolvet (som skummet sedan var på) så typ alla i kön dansade redan.
*Underbara personer. Några killar framför oss i garderobskön sjöng med i Sexyback och gjorde den därmed uthärdlig för de var så… underhållande. Tjejerna i kön utanför var jätteroliga att lyssna på. En söt kille på mellandansgolvet dansade med mig utan att dansa upp mig, vilket är en väldigt stor skillnad.
*Skummet var upp till midjan (eller knäna eller axlarna eller var man nu ville ha det) istället för över huvudet på dem som stod närmast, som på förra festen. Fyra skumkanoner som användes två i taget täckte långsamt hela dansgolvet med skum i olika nivåer så att man kunde dansa vart man ville. Om jag inte hade haft mobilen i fickan hade jag lätt dansat djupare, som Jessi t ex som hade skum till armhålorna som mest.
*Skummet fick folk att se väldigt roliga ut!

Fest-vett:
*Om du är svettig, SNÄLLA gå och typ tvätta dig för det är inte trevligt att röra dig.
*Om du har långt hår, undvik att slänga det i ansiktet på andra. Försök i alla fall.
*Om du försöker dansa upp en tjej och hon går därifrån, FÖLJ INTE EFTER, HON ÄR INTE INTRESSERAD.
*Låt bli att ta på tjejers kroppsdelar, det är för det mesta inte uppskattat. Speciellt inte om de slår bort din hand, försöker gå undan, skriker åt dig eller helt enkelt slår till dig.
*Behåll kläderna på, trots att du är väldigt blöt av skum. Hur snygg mage (eller ja, stora bröst) du än har föredrar de flesta att du har kläder eftersom närkontakt är oundvikligt och det inte är något jävla porrparty med hala, nakna människor överallt.

Det var alltså en fantastisk fest som kändes ända ner mellan tårna och under fotsulorna (minismå bubblor som lyckats ta sig in smällde vid varje steg, fantastisk känsla som inte kan förklaras men helt klart MÅSTE upplevas). Jag vet att det är svårt att övertyga folk som redan har en bestämd åsikt, så jag kan inte säga mycket annat än ”om ni var där hade ni ångrat att ni inte kom” vilket är så korkat att det är bättre att inte säga någonting alls. Så mitt enda tips till er är att följa med på Insparken den 8e september. Det går inte att föreställa sig något liknande förrän man har varit med om det, så why not?!


3 juni, söndag

Idag var det Berga-tränings-dag. Första låten, Racer skulle vara typ tolv eller nåt, minns inte. Då låg vi typ 20 minuter efter schemat eller nåt. Sen åkte vi till McDonalds och åt tjockismat. Därefter åkte jag hem och solade och blev inte bjuden till Solberga eftersom Någon klantade sig med ringningen, men det var okej för jag skulle nog inte ha gått ändå. På kvällen skulle jag tillbaka till Berga för att öva på Brown Eyed Girl med Emilia, Jessi och Carro. Jag hann inte äta middag. Då låg vi jättelångt efter i schemat dessutom så vi fick vänta en timme innan vi började och drog sedan över en kvart tjugo minuter nåt. Hemma igen strax efter halv tio.


4 juni, måndag

Berga. Först genrep och därefter föreställning på kvällen. Minns inte så mycket faktiskt. Jag och Mia åkte hem dessutom för att ha gympalektion för fyror i skolan. De typ älskade oss och frågade om vi kunde ha fler lektioner med dem nån gång. Jättesött!
Sen hem, duscha för det var dövarmt, byta om, möta Mia och tillbaka till Berga. Kul, kul, kul! (eller stress, stress, stress)
Kommer inte ihåg någonting från föreställningarna, allt har smält ihop med föreställningarna på tisdagen.

5 juni, tisdag

På Berga för sista gången, föreställningar för skolan. Var Mias fest idag? Det måste den ju ha varit, eller?Den var kul i alla fall, men minns inte så mycket från den heller. Timjan och Hanna var där. Vi åt hamburgare. Vi var ute och gick en lååång promenad och orkade inte göra tårta sen. Jag tror att vi sov där också. Jo, det gjorde vi.

7 juni, torsdag

Klassen på klassgrej och Grönan, jag solade precis som igår. Jag behövde varje solsekund jag kunde få eftersom balen närmade sig och jag hade en klänning som man måste vara brun i.


12 juni, tisdag

Baldag!Först i skolan och rensade skåp, helt i onödan eftersom Ronnie ”litade på mig” och hade kryssat av mina skåp i förväg (varför inte berätta i förväg också? Suck). Sen fick vi åka hem. Jag och Mia åkte till henne för att planera våra liv. Det vill säga, vi markerade alla ställen Neverstore skulle spela på på en Sverigekarta och funderade på vart vi skulle åka, mina förslag är Linköping, Lindesberg eller Åland. De är närmast. Eller så väntar vi som n00bs tills i höst när de kommer tillbaka till Stockholm – Skulle Inte Tro Det!
Sen åkte jag hem och gjorde mig i ordning till balen några timmar, jättemysigt faktiskt. Varför har vi inte bal oftare?
När jag kom dit (parkeringen där vi skulle träffas nästan alla tjejer) var ingen där och jag antog att jag var sen och de hade gått in, så jag gick in men där var nästan ingen. Jag fick kramar av lärare, rektorer, Emil och andra fd-Skärgårdsstadsskolanare. Efter en lååång stund hittade jag resten av flicksen utanför skolan där de stod i feta gruppen och ändå inte vågade gå in, trots att de visste att jag var därinne ensam. Det var en väldigt, väldigt snäll sak att göra.
Men sen var vi där alla och gick omkring och drack vad det nu var, cider typ. Sen gick vi in och lottade vilka som skulle sitta bredvid oss tjejer, jag fick Martin H och Viktor R. Middagen var seg, tyst, inte så god, ganska jobbig och tog liksom aldrig slut. Några var ganska fulla redan, vilket var ganska pinsamt. Jag menar, att bli full redan innan klockan sex är ju lite illa? Bättre att dricka efteråt om man nu MÅSTE göra det för att trivas med sitt liv.
Ja, dansen gick rätt så segt eftersom ingen ville nästan. Det tog väl max åtta minuter innan hela 9A hade stuckit för att supa på stranden istället, men några i vår klass stannade och fick igång en ganska bra dans på slutet. Sen gick alla hem rätt tidigt och bytte om och därefter träffades vi i Isättravik. Men det sög. En liten fågel viskade att det var folk på lekplatsen vid Tobbe, om man nu kan kalla den för det. Jag tycker inte att de är så nära varandra.
Där satt vi vid brasan och pratade och åt chips och korv (inte jag) och drack Cola och annat skumt. Ganska många var vi. Det var supermysigt. Vi måste göra om det nån kväll.


13 juni, onsdag

Ett magiskt superdatum! ÖS 07-festivalen på Breviksbadet på Lidingö, där Neverstore självklart skulle spela (dah, varför annars åka dit). Jag älskar den dagen!

I skolan gjorde vi väl inte någonting direkt, gick hem ganska fort. Jag skrev ut vägbeskrivningar och kartor och satellitbilder för att vi skulle hitta dit. Sedan träffade jag Mia i skolan och Jesper som hade slängt sin cykel i nyponbuskarna. Eller tappat eller vad det nu var. Vi påbörjade vår lååånga resa till Neverstore vid två eller nåt, tror jag. 622an, Roslagsbanan (wtf, varför är inte Roslagsbanan ett ord och vad 17 är Råslagsbanan?), t-bana hit och dit och till slut kom vi till Lidingöbanan. Vi hittade tåget efter en stund. Okej, det var inte SÅ svårt, men whatever. Vi gick på ett tåg och det kändes som utomlands nästan, för det var ju inte riktigt vanligt, det var supersmå vagnar och annorlunda säten som satt på annorlunda sätt.
Vi kom fram i alla fall och det var inte så svårt att hitta till badet, tyvärr inte tack vare mina fantastiska kartor och satellitbilder som hade tagit år att få fram. Men det var lång tid till insläppet, folk badade fortfarande. Det stängde klockan 5, samtidigt som festivalen började, så vi förstod att det skulle bli försenat.
Vi gick runt lite och spanade in på området och försökte se om någon av musikmänniskorna vid scenen var Jacob, kanske såg vi honom, kanske inte. Till slut släpptes vi in som en av de första för vi var så långt fram i kön. Vi satte oss längst framme vid scenen vid de två finska tjejerna som Mia pratade med utanför. Bara fyra timmars väntan och de övade så högljutt att vi inte ens kunde prata. Det såg inte ut att bli en speciellt kul kväll.
Men de övade bara en stund, resten av kvällen gick det att prata som vanligt. Och när Therese, Nadja och Dennis (från 31 maj på SOUK) kom dit kunde vi dessutom gå iväg ibland och ha kvar våra platser. Vi köpte mat, vi köpte godis, vi tittade på de som försökte rida på den elektriska tjuren, vi tittade närmare på toalettstället och bestämde att det var för äckligt för oss. Åtminstone tänkte jag så. Typ. Vi försökte värma oss därinne men det gick inte SÅÅ bra.
Jag tror att banden kom igång vid sju eller nåt. Det mesta sög. Men så fick någon syn på Erik bakom staketet bakom scenen. Han spelade fotboll. Vi stod vid staketet och bara tittade och tittade. Plötsligt var de där, hela Neverstore, bara en bit ifrån oss och spelade fotboll. Det var en fantastiskt vacker syn, jag lovar.
Fler och fler samlades vid staketet och när Neverstore upptäckte det kom de dit. Wow. Massor av autografer och kramar och prat på Skövdiska. Underbart!
Nästa gång vi såg dem kom de gående mot staketet och avspärrningen, och jag undrade vad de höll på med, när de plötsligt GICK UNDER AVSPÄRRNINGEN OCH IN PÅ FESTIVALOMRÅDET. Mitt bland oss dödliga gick de där, som tre gudar eller något. Helt oberört också. Bara liksom gick, som om de var helt vanliga människor och bara smälte in bland oss. Genom samma gräs som vi har gått i, kanske på exakt samma grässtrån?
De var på väg mot logerna och vi gick bakom dem en bit. Jag dog nästan. Där gick jag, några meter bakom Jacob. Jag tittade på honom när han gick framför mig. Bara en jätteliten bit framför mig!
Innan de hann in lyckades vi (och massor av andra tjejer) få lite kramar. Det var den gången Erik liksom höll i mig på höften och var extra mysig. Om det fanns kram-horor skulle jag önska att han var en, men då skulle jag iofs vara ständigt pank.
Efter att dessa tre fantastiska människor försvunnit in i logerna gick det inte en hel minut utan att vi vände oss om för att se om de kom ut igen. Vi stod längst fram vid scenen igen eftersom det började fyllas med folk när banden som spelade blev mer och mer kända, och vi skulle inte kunna sticka därifrån igen och behålla platserna, och vi kunde inte riskera att förlora dem heller. I gallerian hade Jacob lutat sig fram och tagit en tjej i handen som stod längst fram, och jag dog nästan av avundsjuka. Fast det skulle inte hända här eftersom mellanrummet mellan staketet och scenen var mycket längre än någons arm, men ändå liksom.
Fast en gång var vi tvungna att lämna våra platser, när de kom tillbaka från logerna och skulle gå in bakom scenen och göra Neverstore-saker. Då fick vi tag på Oscar och Jacob och de signade min väska, men Erik hade försvunnit in på kändis-området bakom avspärrningen. Så jag var TVUNGEN att få tag på honom efteråt för annars skulle min väska inte vara komplett. Och så ville jag såklart ha autografer på mig själv.Vi lyckades stå ut med de dåliga banden. En gång tittade Erik in från bakom scenen och hela publiken skrek av lycka och det stackars sunkbandet trodde antagligen att vi skrek åt dem. Men till slut var det Neverstores tur och först kom han in på scenen. Erik Lantz. Så fin, så bra, så underbar. Alla skrek och jag hade redan ont i halsen.Fast om jag ska beskriva allt så noggrant som jag började kommer jag att sitta här hela kvällen. Så de kom in, spelade, vi skrek oss hesa. De var superunderbara och jag älskar dem jättemycket. End of story.


TRODDE VI JA. Erika och Agnes stod vid staketet bredvid scenen och skrek på Erik, för Erika var galen i honom fastän hon inte ens kunde låtarna eller hans efternamn. Så vi stod också där, och åtminstone jag skrek. Jag behövde ju hans autograf på min väska, jag hade de andra tvås. Ett tag trodde jag att de inte skulle komma, att de rådissade oss (eller ja, Erika, som var helt hysterisk) men sen sa Erik att de skulle komma snart när de hade packat ihop, men sen verkade det inte som om de skulle komma ändå.
Men det gjorde de. Ännu fler autografer, kramar och Skövdiskt prat. Min arm, min väska, min hand – överallt hade de skrivit sina fina Neverstore-namn med sina fina Neverstore-händer. Jag hade frusit hela dagen, men i trängseln framför scenen och blotta åsynen av Neverstore gjorde att jag blev så varm att jag inte behövde jackan. Allt jag hade var min blå spetsklänning, leggings och strumpbyxor och jag frös inte alls, trots att det var väldigt kallt. Helst hade jag velat ha en hud-mot-hud kram men de själva frös och hade långärmat allihop, tror jag. Så jag fick i alla fall min-hud-mot-deras-kläder-kramar, massor av dem så att jag tappade räkningen, vilket var ganska bra, för det är rätt patetiskt att räkna kramar. När vi väl gick därifrån kunde jag inte låta bli att skrika, för jag var ju helt borta, helt knarkad. Sedan började jag nästan gråta, sen försvann det och jag skrek lite mer, sen började jag gråta lite igen. Jag hade ingen kontroll över mina känslor. Alls. Fantastiska dag!


14 juni, torsdag

Skolavslutning. Just nu orkar jag inte skriva något utförligt för jag har suttit här rätt länge, men ni vet väl själva vad som hände så whatever, right? Jag grät inte alls, inte med tårar i alla fall. Känslolösa lilla monster.
Hemma åt vi tårta och kladdkaka med mormor och morfar. Min släkt är bäst. När jag träffade farmor i vintras frågade hon hur det gick i skolan och jag sa ganska bra och då frågade hon vilka ämnen jag inte hade MVG i. Hon är världens sköning. Det är typiskt henne, och nästan hela pappas sida av släkten faktiskt. Alla är MVG-are. Farmor var lärarinna, på den tiden lärarinna var ett väldigt bra, välbetalt och creddigt (fattar inte att jag precis skrev creddigt, men hittade inget bättre ord för det) yrke och alla var typ rädda för henne för hon var jättehård. Pappa hade femmor i alla ämnen, åtminstone enligt honom. Min fasters son Morgan är något sorts barngeni, kan verkligen allt och är supersmart. Hur gammal kan han vara, typ tolv eller nåt.Morfar däremot sa att jag måste vara en riktig plugghäst när han fick höra om stipendiet. Det är ju sant. Sån är min släkt i alla fall!
Sen åt vi tårta hos Jessi också, bara för att tjocka oss lite extra. Och det var ju bra för jag ska gå upp i vikt. När jag börjar skolan i höst ska jag:
- Väga 49 på morgonen (jag vågar inte mer för jag känner mig inte riktigt redo att gå över 50-gränsen. Jag är ju faktiskt kort också. Och har tunn benstomme. Tror jag i alla fall)
- Inte tillhöra A-lagarna.
- Passa i (minst) storlek 34 eller XS i vilken affär som helst.
- Inte ha revben eller nåt som syns.
Lycka till, eller? Faktum är att jag suger på att äta, hittills på lovet har jag gått ner 0,2 kg. Men jag är aldrig sugen på mat och det är inte gott, liksom. Jag vill helt enkelt inte äta. Och när jag gör det blir jag mätt på en gång. Och så är jag borta nånstans men vill inte slösa pengar på alldeles för dyr, äcklig restaurangmat eller så är jag hemma och väntar på att mamma ska komma hem och laga mat för jag vill inte göra det själv eller nåt. Alla såna små vardagssituationer gör det väldigt svårt att äta mycket och ofta. Vilket gör att jag mår illa och ännu o-hellre vill äta. Fast jag ska skärpa mig, jag lovar. Igår till exempel höll jag på att ramla ihop i hallen, när jag bara gick. Knäna vek sig bara, fast som tur var ramlade jag inte utan fick tillbaka balansen. Jag vet inte om det berodde på o-ätandet eftersom jag aldrig känner mig speciellt hungrig, men jag vet inte vad det annars skulle bero på heller.


20 juni

Idag följde jag med Andreas tillbaka till tandläkaren för att dra ut en tand som han hade hål i men som skulle tappas ändå snart fast vi ska ju på semester och vi ville inte riskera att det började göra ont när vi var där så att vi skulle bli tvungna att gå till en spansk tandläkare som pappa fick göra förra året fast då en italiensk eftersom vi var i Italien.
Det var jättesynd om honom i alla fall. Han var rädd. Jag också, så nervös att det gjorde ont i magen och att jag mådde lite illa. Fast för hans skull såklart. Jag börjar märka hur det känns att vara mamma!
Bedövningen verkade inte först så jag trodde att det skulle göra jätteont på honom så de fick ta mer och mer bedövning, och till sist försvann känseln. Tandläkaren lirkade och vickade och försökte få den att lossna. Det hördes ett högt knak och lite andra små ljud, sedan var den ute efter en lång stund. Jag fick instruktioner om hur han skulle stoppa blödningarna och när han fick äta och att han skulle ta en Alvedon om det gjorde ont. Och, som om jag var för ung, omogen och dum för att komma ihåg ett enda litet ord, skrev hon ”Alvedon” på en lapp och gav den till mig. Fnys.
Adde fick en tandborste, en liten tandkrämstub och sin tand i en burk. Jag fick stoppa-blodet-grejer och Alvedon-lappen. Roligt. Sen gick vi till centrum och väntade på bussen i typ 40 minuter, åkte hem och åt pannkakor. Fast bara jag, för jag var för nervös innan för att kunna äta, så jag ringde Mia istället och berättade om min nya bästis. Hon är typ kompis med Jacob eftersom han har varit bildvikarie på deras skola, jobbat på badet där innan genombrottet med Neverstore (som jag tidigare har sagt så har jag skrivit det här i Word och när jag skrev Neverstore ströks det under med rött och jag blev arg. Neverstore är SÅ ett ord, ett substantiv till och med, ett egennamn! I alla fall högerklickade jag för att lägga till det i ordlistan och gissa vad de hade för stavningsförslag?! Näverstore!!!) och DESSUTOM hjälpt henne att spela in en låt till nån tävling, som jag inte vet mer om eftersom mitt Internet dog precis när jag började squeeza superhemlig inside-information ur henne. Omg, det blir ju inte superhäftigare än så här! I alla fall frågade jag om hon ville bli min bästis och hon sa ja, så kläm på den ni. Hon säger att han är snäll, rolig och lätt att prata med. Särskilt om musik. Och när han var bildlärare är han väldigt intresserad av vad man gör och vill veta massa. Och så har han spelat handboll. Men nu är inte den här superhemliga inside-informationen så hemlig längre eftersom jag ska publisha det här på Internet, vackra Internet. Så nu får ni inte veta mer. Hur känns det, va? Va va va?

Sen var jag mer uttråkad eftersom resten av världen har åkt för att se Pirates. Så jag erbjöd mig att hämta Vicki på fritids och gissa vem jag såg? Snygg-Viktor.

Over and out.


20 juni, senare

Okej, jag har skrivit ikapp nu och jag tror att jag ska publisha nu. Mums, glassbilen! Kommer snart.
Tillbaka. Var tvungen att titta på glassbilen lite. Han spelar ju sin glass musik och säljer glass. Smaskens.
Okej, vart var jag? Jo, jag tror att jag ska publisha nu. Men i så fall måste ni lova mig att kommentera riktigt jätteordentligt. Om ni orkar läsa igenom alltså. För jag har lagt ner massormassormassor av tid på att skriva det här, så nu får ni fan anpassa kommentarerna efter inlägget. Kommentera allt. Jag menar, vad hindrar er från att till exempel säga att det var synd att den gula klänningen var slut eller att ni också vill träffa (se?) Snygg-Viktor eller att jag är en nörd som gråter till 8 Simple Rules eller att ni också tycker om tårta? VAD? Nej just det, ingenting. Så ska ni kommentera ska ni kommentera på (nästan i alla fall) allt, okej?

posted by Flickpatrask @ 4:48 em