London med MIN MAMA
Mums för LONDON. För er som inte vet, åkte jag och mamma till London för att shoppa, 22-24 juli. Det var kul.
FREDAG: Packade på eftermiddagen,planerade kläder: 1 par shorts på mig, 1 par med mig och 1 kjol, 2 prickiga HM-linnen i olika färger och Italien-tröjan på mig. Vi åkte till Täby först för mamma skulle köpa nån grej, sen åkte vi till mina kusiner. De bodde typ 20 min från flygplatsen och eftersom planet gick typ kl 6 på lördagsmorgonen ville vi åka därifrån.
Vi kom alltså dit. Lallade lite, åt middag och la oss.
LÖRDAG: Halv fem, upp igen, klä på sig, åka till flygplatsen. Vi hade inget bagage att checka in, bara handbagage, så vi skulle typ få boardingcarden eller nåt och sen åt vi frukost. Och väntade och väntade och väntade. Sen fick vi gå före kön när vi skulle på planet för vi hade bokat på internet eller vad det nu var.
Fick sitta bredvid en kille i 20-årsåldern. Vi satt och väntade på planet medans alla andra gick på. Det kändes lika naturligt som att borsta tänderna, det var ju tredje gången på några veckor jag satt på ett flygplan coh väntade på att det skulle starta.
Och så började de köra. Lagom långsamt, mot startbanan, fett mysigt, som en buss. Sen plötsligt började de köra jävligt fort. Ni vet, sådär så man trycks mot ryggstödet,precis innan man lyfter. Sen lyfte vi. Och jag ÄLSKAR starter. Man liksom känner hur man släpper marken och lutar uppåt, sen fångas planet upp av nån vind underifrån somtrycker det upp i luften. SÅ härlig känsla. Mums alltså.
Det var mulet ute (Sverige, ni vet) så vi hamnade ovanför molnen. Det måste vara det vackraste i hela världen. När man ser molnen som ett tjockt, vitt, fluffigt bomullsgolv med små bomullsberg så långt man ser, och den knallblå himlen ovanför. Så himla underbart snyggt alltså.Man vill bara springa barfota över molnen, känna fluffet fluffa runt fötterna på en, slänga sig ner i det mjuka,puffiga och göra en molnängel.
Okej, jag är så himla poetisk,men nu ska jag fortsätta. Flygresan tog alltså två timmar, men med tidsskillnad tog detbara en timme (vi reste bakåt i tiden(H)). Så vi var framme typ sju nåt, men magtid åtta nåt.Så när vi hade kommit från flygplatsen, åkt bussen till London, hittat tågstationen och droppat av väskorna där och tagit oss in till Chinatown med tunnelbanan var klockan halv tolv lokal tid, halv ett magtid. Och med frukosten halv sex, gissa hur hungriga vi var på en skala mellan -5 och 26?
MEN de jävla restaurangerna öppnade ju inte förran tolv. Men till sistkom vi in på en mysig kinarestaurang och åt massa mat. Sen shoppade vi. Jag köpte två tröjor, en kjol, ett paraply (mamma: "Vad ska du med ett paraply till?" Jag: "Men hola. Vi ÄR i London, och vi BOR i Sverige, och det är nästan HÖST. Vad ska jag INTE med ett paraply till?") och rosa knästrumpor.
Sen skulle vi hem för det var typ kväll. men tåget vi åkte på åkte fel håll där det delade sig,så vi gick av coh fick ta ett annat tåg,men det gick itne till Crystal Palace,dit vi skulle, utan bara till stationen bredvid. Och därifrån tog vi ett tåg som gick till Crystal Palace. Och gickav där.Och enligt kartan skulle vi gå upp för en backe till en korsning, ta vänster till Church Road och så skulel det ligag där fem minuter in. Låter enkelt, va?
Det var allt annat än enkelt. Till att börja med, "backen", Anerley Hill, var inte en kulle som man kan tro av namnet, utan ett jävla BERG elelr nåt!! Och med varsin tung väska (på hjul, but still), trötta som aldrig förr (hade ju sprungit runt hela dagen), sömnbrist, övervarma och JÄTTEhungriga (ca halv 10 på kvällen) skulle vi upp för det jävla berget. Det var hur långt och brant som helst.
Och när vi kom upp gick två olika vägar till vänster, och de hade ju inga gatunamnsskyltar heller. Så vi gick runt runt och letade och höll på i ungefär en timme. Senhittade vi det till slut. Och det var typ lite sunkigt närmare stationen, så jag blev lite orolig att pappa hade bokat nåt sunkhotell (fast jag hade förbjudit honom att göra det),men det var SKITSNYGGT. Asfint alltså.Och närvi kom in i receptionen då! Det var så himla ballt. Guld överallt, stor kristallkrona i taket, ett akvarium format som en pelare, stora, gröna bladväxter överallt, stora speglar längs väggarna, och en superblank receptionsdisk med en snobbig kille i kostym.
Vi checkade in och gick till rummet. Jättemysigt. jag duschade (inte bara stadshädner, utan stadsKROPP hade jag, helt gross), tvättade håret, bytte om och sen skulelvi ut och köpa mat. Och liksom hallå,vi var i London, vad ska man äta om inte fish n chips?
Jag undrar om engelsmän är väldigt glupska elelrnåt, för det var en ENORM portion. Jag ät ungefär halva och dog typ att mätthet, typ rullade ner på sängen och sov. Eller inte riktigt, men det kändes så.
SÖNDAG: Gick upp åtta, gjorde oss i ordning och lallade iväg till frukosten. Det var jättemysigt, liten buffé vid ingången och massa små bord med långa, vita dukar i hela rummet och stora fönster längs väggarna med feta utsikten över London. En annan snobbig kille i kostym stod bakom buffébordet och typ bevakade gästerna, kändes det som. Så fort nån reste sig och gick skyndade han fram och dukade av bordet.
Det var iaf väldigt mysigt.
Sen åkte vi in till centrumet av Londres igen och shoppade loss. Vi sprang runt på olika varuhus mest, Debenhamns såklart, Selfridges osv. Två par skor och två par byxor den dagen. Bland annat Jeansen. Kom ut från provrummet med ett leende, mamam förstod direkt att jag ville ha dem. Men sen tänkte jag att, well, så mycket pengar kan man liksom göra mycket annat för istälelt för ett par jeans... men då var det plötsligt MAMMA som övertalade MIG att köpa dem! "Det är ju Londonjeans, det är värt det". Så vi köpte dem ändå.
Lunchen på Subways (mackställe), satt och tjuvlyssnade på de som satt bredvid (två tjejer ca 25 år):
"I thought you said Mark would be downstairs?" sa den ena med väldigt brittisk dialekt. Konstigt, jag vet.
"Yes, he will be downstairs, tomorrow" svarade den andra tjejen.
Man kan ju inte låta bli (Gud, kåta bli, lär mig styra mina fingrar på ett tangentbord,SNÄLLA) att undra vem Mark är, och varför han skulle vara där nere imorgon men inte idag. Därnere på var,egentligen? Och vad skulle han göra där då?
På kvällen skulle vi glo bio. Gick typ ingen vi ville se, sen blev det såsent så det nästan inte gick någon alls. Så vi hamnade på Friends with Money,vet inte om den har kommit till Sverige än?
I alla fall somnade jag, för jag var übertrött. Sen åkte vi hem.
MÅNDAG: Idag hade jag lovat mamma att vi skulle ta en sightseeingbuss (eftersom jag fick Jeansen) så vi spenderade halva dagen med att leta efter busshållsplatsen och vänta på bussen, åka medbussen (ca 10 min!!) och gå av coh ta oss tillbaka till shoppinggatorna. Jag hade två uppdrag att utföra innan jag var redo för Sverige igen. Första jag att shoppa massa smink från Benefit på Debenhamns. Vi gick dit och jag ficken gratis sminkning dessutom (hon skulle ju kolla att det stämde med min hudfärg och det där). Och det slutade med att vi köpte nästan allt. Så vi fick massa samples såklart, och tjejen gav oss ett kort där det stod att vi skulel få en gratis sminkning om vi kom tillbaka till London någon gång. Och det var snällt, för vi hade spendat en hel del pengar där ju.
Bara en grej kvar. Skulel springa till Miss Selfridges och köpa kjolen jag hade spanat in i lördags,somdåbara hade funnits i 38. Men nu fanns den i 36,och vi hann dit rätt snabbt. Sedan till tunnelbanan, åka till busstationen. Väntade på bussensom skulel ta oss till flygiz.
Åhhh. Framför migsatt typvärldens sötaste kille. Jag hade kameran i handen, det var meningen att jag skulle ta kort på kända grejer vi åkte förbi,men jag tog nog fler kort på honom och hans spegelbild i fönstret än på sakerna utanför. Jag satt sombäst och koncentrerade migpå att telepatiskt be honom luta sig närmare fönstret så jag kunde ta en snygg tvillingbild, när mamma väckte mig ur min trans och pekade på nåt fult slott vi åkte förbi. "Ta massa bilder!!!"
men gud, som om detvar intressant eller nåt.Men jag tog iaf massa bilder på slottgrejen, ur lite olika vinklar o så,och vissa blev faktiskt rätt coola.
Sen ringde hans mobil. Och han snackade svenska! Tänk om jag skulle råka hamna typ nära på planet?
Men när vi kom fram till le flygplats såg jag att det gick ett plan till stockholm (vårat) och ett plan till göteborg. Och han hade sagt"gött" i mobilen, så jag insåg att inte skulle på samma plan som vi, och att jag aldirg skulle se honom igen. Fast då hade han redanförsvunnit bland allt folk, men ändå.
Så skulle vi åka hem. Fresten, det pep om mig i säkerhetskontrollen. Tjejen gick fram till mig.
"I'm 21, how old are you?"
"15."
Hon nickade och visiterade mig och kollade undermina skosulor (?) och pratade hela tiden. Typ vem jag reste med, om jag tyckte om london och så. Sen lät honmig gå.
Och vi satte osspå planet (efter att ha tax free-shoppat Toblerone) och åkte iväg. Den här gången tog resan tre timmar enligt klockan. Reste framåt i tiden. Satt och läste i min Teen Vogue och smaskade Toblerone och kikade ut genom fönstret på bomullen. Det var helt klart mysigt. Älska flygplan liksom.
Sen kom vi hem coh så. Vi hade inte ätit sedan typ 1,förutomlite Toblerone, så vi åkte förbi Mcdonalds på vägen hem. Typ halv tolv tror jag klockan var. Sen kom vi hem. Yeei!
Grejer med London:1. De är EXTREMT rädda för bombattentat. Överallt på tåg- och tunnelbanestationer står det skyltar om att man inte ska lämna sina väskor obevakade för de kommer då "tas om hand och förstöras", vilket de också påminde om i högtalarna varje kvart, och uppmanade alla att genast kontakta personal om de såg en misstänkt väska/ryggsäck/påse/paket (vad är misstänkt då?), och det var vakter överallt, och på bagageinlämningen röntgade de väskorna precis som på flygplatser.
2. De är väldigt artiga. Så fort de råkar nudda en när de går förbi utbrister de "Oh, sorry!" vilket på extrem brittiska låter ungefär som "öi, sårrei" och det var väldigt kul. Efter en dag ungefär blev jag likadan och kände mig väldigt brittisk.
3. ALLA provrum på ALLA klädaffärer är som på H&M, där det jobbar ett par tjejer som ger en nummerbrickor för hur många plagg man har och som tar emot kläderna när man är klar. Trevligt med lite service, man känner sig riktigt lyxig.
4. Minst 80% av alla turister i London är japaner. Överallt är det massa japaner. Plus stora grupper av japanska tonåringar i likadana röda t-shirtar och kepsar som fascinerat pekar och ropar och knäpper kort med sina ultramoderna kameror. Språkresegrupper, gissar jag på. Plus att det var många fler svenskar i London än i Italien. Undrar varför?
Shopping:
Lördag:
Rosa bandeautopp, Topshop
Prickig ljusrosa topp, Urban Outfitters
Svart mönstrad kjol, Topshop
Paraply, Marks & Spencer
Rosa knästrumpor, Dorothy Perkins
Söndag:
Rosa mjukisbyxor, litenmystiskaffär
Svarta ballerinas, annanlitenmystiskaffär
Rosa ballerinas, River Island
Jeans, True Religion/Selfrigdes&Co
Tidning Teen Vogue, Selfridges&Co
Tidning Shout!, Selfridges&Co
Nyckelring, litenmystiskturistshop
Måndag:
Smink, Benefit/Debenhamns,
Veckad prepkjol, Miss Selfridge
Wheej. Jag ska lätt tillbaka. Eller nästa gång kanske det blir nåt annat. Paris skulle bli tredje gången, men det kanske finns andra shoppingstäder? ...Eller?
