Youth is like diamonds in the sun, and diamonds are forever.
Det finns två sorters tid.Den ena tiden är den vi känner. Det är den tiden som vi syftar på när vi säger "snart", "länge", "nu" och så vidare. Den existerar bara i vår fantasi, för den går inte att förklara. Den går bara att känna. Om någon frågar hur lång tid det tar för dig att knyta skorna, svarar du kanske "inte så lång tid" eller något liknande. Som tur är vet oftast den som frågar ungefär vad du menar. Om du däremot ska resa bort och samma person frågar hur länge du ska vara borta kan du svara samma sak, och personen förstår att det är några dagar och inte några sekunder det rör sig om. Och om du ska gå någonstans så går det bara du fortsätter. Om du bara står ut och låter tiden gå så måste du komma fram till slut.
Men så finns det den andra sortens tid. Det är den tiden vi mäter. Det är tiden vi delar in i bitar vi till exempel kallar sekunder, minuter, timmar, dagar och år. Den tiden som begränsar oss och tvingar oss att välja vad vi ska göra med den, den dyrbara tiden. Den tiden kan få en att känna ångest över att inte ha någonting att göra under en bussresa eller ens en reklampaus på teve. Den tiden som vi tänker i när vi går i skolan men som kan försvinna helt under till exempel långa lov.
Den andra tiden tillsammans med samhället tvingar oss att bestämma vad vi vill göra med våra liv. Vi kan inte bara sitta i gräset och stirra, för vi har alla förutsättningar att sätta igång och göra fantastiska saker. Vi har fått en färdigdesignad tidsplan av samhället, som säger att alla ungdomar ska sova mellan elva och sju, gå i skolan mellan åtta och fyra och äta tre måltider om dagen ungefär klockan åtta, tolv och sex. Förutom detta har du också fritid, då du helst ska plugga och göra andra "bra" saker. Tidsplanen säger också att du ska gå i skolan från och med sex års ålder tills du har gått ut gymnasiet, efter det måste du veta vad du vill göra med ditt liv. Med tiden du har blivit tilldelad. Det är inte okej att göra ingenting, att slösa bort denna värdefulla tid. Det är okej att plugga vidare, börja jobba eller resa utomlands. Inte ens när du är pensionär är det okej att göra ingenting. Då förväntas du plantera blommor i trädgården eller spela bingo eller läsa tjocka böcker av stora författare.
Tänk om den andra tiden inte fanns. I så fall skulle man själv få bestämma när allt skulle hända, för det skulle inte finnas några tidsbegränsningar. När man skulle dö skulle man ha kontroll över själv och man skulle kunna göra allt som föll en in. Man skulle kunna bestämma när man ville sova och inte styras av trötthet. Då skulle man kunna använda orden "snart", "länge" och "nu" hela tiden och kvart skulle endast vara ett ljudhärmande ord. "Stress" skulle ingen heller veta vad det var, för det skulle inte finnas något annat "hinna" än substantivet.
posted by Flickpatrask @ 7:21 em
3 comments
