fredag, april 6

Påsklov

Egentligen har jag inget att skriva om, men eftersom jag inte har skrivit på en vecka får jag skriva lite ändå.

Idag vaknade vi (hos Emilia) strax före 10. Till frukost åt jag choklad och chips. Efterfest, som Emilia sa.
Det var kul igår. När jag kom hem från skolan ringde jag på dörren. Mamma öppnade och såg förvånad ut. "Påsk påsk", sa jag och gick in och hon skrattade åt mig och hämtade godiset. Jag gillar påsken.
Jag och Carro fick handla maten på Favoriten, det blev fyra fulla kassar (som vi inte behövde betala för btw, hon i kassan hade väl en bra dag antar jag) och vi insåg att det var no way att vi skulle få hem allt. Men vi packade om lite, alla smågrejer i varsin kasse so mvi stoppade inuti mopparna och sen hade jag en påse med chipspåsarna o lite till och hon hade de med pizzorna och lite till och hade den mellan fötterna, och det gick bra för vi kom hem med all mat. Jag ringde på dörren igen (Nu hade jag faktiskt inga händer över (två fulla matkassar, moppehjälm, handskar och nycklar) och jag vet att jag kan i sådana lägen brukar öppna dörren med foten men nu ringde foten på istället) och Vicki, utklädd till påskkärring, öppnade dörren med tårar i ögonen. "Påsk, påsk. Varför är du ledsen?" frågade jag, ställde ner grejerna på golvet och kramade henne. Mamma förklarade att hon var ledsen för att hon inte hade någon att gå påskkärring med för att alla hade redan gått iväg och Elina, som hon hade bestämt med, bodde för långt bort.
Jag åt påskgodis, tittade på teve litegrann och slog in paketet i tigermönstrat papper och grönt snöre, riktigt piffigt blev det. Plötsligt ringde det på dörren och fyra, fem av Vickis klasskompisar utklädda till påskkärringar var här. De fick godis och Vicki blev jätteglad och skyndade sig att ta på sig skor och jacka och sen följde hon med dem iväg för att påska lite till. Så det slutade lyckligt.
Jag fick skjuts till Emilia av mamma o pappa som skulle se på bio, så jag kom dit nån gång efter klockan sex. Då var Mia och Carro där. När Jessi hade kommit fixade vi lite med tårtan och gjorde pizzorna medan några var där nere och sjöng Singstar. Det roliga var att där nere hördes knappt deras sång alls eftersom musiken och den riktiga sången överröstade, men på övervåningen var musiken mycket svagare och man hörde jättetydligt de som sjöng. Senare på kvällen när vi gick upp för att äta tårta och killarna var där nere hörde vi plötsligt Timmy och vem det nu var? som sjöng, fast de hade vägrat när vi var där. Det var jättekul för de fattade inte att vi hörde dem på tydligt. Det lät ganska fint.
Efter att vi hade ätit pizzan och bytt presenter med varandra kom killarna några i taget och vi gjorde mer Singstar och det var fett mysigt. Sen åt vi tårta, som sagt, och det var jääättegott.
Efter tårtan fortsatte vi göra lite olika saker. Jag tittade på John Tucker Must Die, för den är så jävla bra!
Efter ett tag hade alla försvunnit utom jag, Jessi och Carro. Och Emilia såklart. Vi var lite trötta fast klockan var inte så mycket, men vi bäddade och borstade tänderna och la oss. Vi försökte prata lite, men när vi låg i mörkret blev vi trötta igen och somnade. Första gången jag vaknade låg Emilia utbredd över hela sängen så att jag nästan ramlade ner på andra sidan, men resten av natten höll hon sig på sin sida.

Besatta som de är av Singstar fortsatte de imorse efter frukost och städning. När jag gick hem vid typ... halv två? tänkte jag ringa och få skjuts en bit, men jag hade ingen täckning så jag fortsatte. Jag svängde höger nedanför Emilias backe så att jag kunde bli hämtad med bilen när jag fick ta på föräldrarna, för det var kallt och blåste jättemycket och väskan var jättestor och ganska tung och svår att bära.
Men jag fick aldrig någon täckning, det gick inte att ringa alls. Min mobil bara vägrade att samarbeta. Och det stod folk vid busshållplatsen som säkert skulle stirra på mig hela tiden när jag gick förbi och undra vad jag höll på med, så jag gick genom Isätravik istället. Vid Majbrasan passerade jag stigen som ledde direkt till Emilias hus. Då var jag redan jättekall och trött och ganska hungrig. Hade jag bara vetat att jag skulle ha gått direkt ner för den stigen hade jag varit mycket närmare hemma vid det laget.
Men, positiv som jag är, såg jag det från den ljusa sidan. Nu fick jag lite extra promenad som skulle förbränna allt transfett som jag stoppade i mig igår kväll. Och igår eftermiddag. Och igår i skolan. Och imorse.
Okej, det kanske inte skulle funka ändå. Men ska man fira påsk kan man väl lika gärna göra det ordentligt? Jag kommer ändå att svälta igen när skolan börjar. Där får man ju inget ätbart.
Till slut kom jag hem och jag var helt död av kyla och hunger och smärta. Jag fräschade upp mig lite och gjorde en omelett, passande nog.

Nu har det gått ännu fler spännande timmar, men dem orkar jag inte skriva om. Påsk påsk!

______________________________________________

Dagens överhöring

That Was Fun! I Should Try Thinking More Often!
Bimbette #1, after motorcycle zooms by somewhere in the distance: What was that?
Bimbette #2: I dunno... I kinda thought it was a cow.
--Washington Square West


Dagens share

Låt She Moves In Her Own Way, med The Kooks. Alla borde höra den och dansa till den, för man blir glad av den. Varsågod!
Länk Du behöver inte vara med & samla, bara du aktiverar ditt konto får jag poäng, och fram till den 9 april får jag dubbla poäng. Jag ser exakt vilka som har anmält sig (Fredrik Ahlström har!) så inget fusk. Jag behöver det, okej?
Film Den jag berättade om, med gamlingarna i väntrummet.
Hemlig låt Ännu ett hemligt ljudspår.

2 Comments:

At lördag, april 07, 2007 12:54:00 em, Anonymous Anonym said...

haha, filmen var ju lite underhållande. ^.^ Tänk att bli en av dom som blev lurade. Jag hade nog suttit och asgarvat. x')

 
At lördag, april 07, 2007 2:18:00 em, Blogger Flickpatrask said...

Jag vet x'D Jag hade dött av chock och skratt om jag var där och sen skulle vi berätta för alla vi kände i flera veckor efteråt. Så typiskt oss.

 

Skicka en kommentar

<< Home