Ost i din sko

Happy Birthday, Dear Blog...

Yeeeei. Bloggen har nu levt i ETT HELT ÅR. Den föddes på onsdagen höstlovet 2005, och nu är det onsdagen höstlovet 2006. Är det tufft eller? Jaa. Jag vet. 365 dagar, 58 poster, 119 kommentarer, 87 profile views, 18 037 ord, 100 081 tecken och sjukt nördigt patetiskt många timmar framför datorn.

Tack
Jag skulle framför allt vilja tacka mina föräldrar, utan er skulle jag inte ha någon dator att sitta och skriva vid. Också stort tack till vilka det nu var som uppfann Internet, och självklart hela Blogger.com crew, utan er skulle denna blogg inte existera. Även MSN crew som uppfann MSN Messenger som jag aktivt använt mig av för att sprida mitt budskap om denna blogg. Och självklart vill jag tacka er som med stort tålamod har suttit och läst igenom allt eller något, det är för er jag skriver. Jag skulle heller aldrig fortsätta utan er som kommenterat alla idiotiska inlägg, tack för att ni tar er tid till det. Och så vill jag tacka alla som indirekt har medverkat, det vill säga alla som jag har skrivit dessa 18 037 ord om. Om ni inte fanns skulle jag inte ha något att skriva om, och det skulle bli en ganska tom blogg. Tack till er som drabbas av tillfälliga dumhetsanfall och sagt massa idiotiska och roliga saker som jag har citerat. Tack, mina fellow bloggers, som gör hela bloggningen lättare genom att själva blogga och inspirera. Sist men inte minst vill jag tacka mig själv, utan mig hade jag aldrig kunnat uppnå detta.

________________________________________


It was the first snow of the season...

...börjar en Ataris-låt och även detta stycke om årets första snow.

Hur hände det?
Jag låg och sov hos Jessi dagen efter Halloweenfêten. Nisse hade väckt mig flera gånger under natten genom att halvt klättra upp på min rygg i sömnen men jag sov ändå ganska djupt när Jessi sprang nerför trappan och skrek och svor helt galet så att alla vaknade. Jag trodde först att hon var galen för att vi hade försovit oss och klockan var 3 eller nåt, men det var inte sant.
"SHIT! KOLLA UT!" eller nåt sånt skrek Jessi. Och vi kollade ut. Fast persiennerna där vi sov var fortfarande neddragna från igårkväll när de tittade på Terror på Elm Street och var jätterädda för att Freddy Kreuger skulle titta in genom ett fönster, så jag fick springa till ett annat fönster. VÄRLDENS SNÖSTORM. Allt var redan täckt av ett tjockt snölager och snön virvlade runt överallt. Alla skrek "shit". Men fint var det i alla fall.

Första touch?
När vi skulle åka hem skulle vi skjutsa Nisse och Carro. Det hände mellan Jessis ytterdörr och bilen. Jag tog lite snö i ena handen, det var världens perfektaste kramsnö, och kramade till en avlång korv typ. Precis när jag kastade mot Nisses bakhuvud vände hon sig om, och fick den i ansiktet. Hon halvskrek och jag skrattade ihjäl mig.

Första olyckan?
Egentligen var det redan torsdag när det hände, men vi kan säga att det var seent på onsdag natt. Pappa hade precis kommit hem från stan (läs längre ner) och körde tydligen i diket på andra sidan backen, vid busshållplatsen typ. Och det var inte lillbilen heller, det var bussen. Den är fortfarande kvar där. Tur iaf att de hann så nära hem, det kunde ha hänt inne i stan eller nånstans. Visst är det skickligt? Första dagen med snö liksom.

______________________________________


En "kul" överraskning
Christian och mamma och pappa hade planerat hela dagen att se en film hos Christian på onsdagkvällen. Strax efter 11:
Mamma: Ska vi börja med filmen snart eller?
Christian: Jaa... snart...
Efter en stund ringer telefonen. Gissa vem det var?
Fel. Det var Stephanie. Ja, det är sant. Hon har inte varit här på nästan ett år, jag tog för givet att det var slut.
Gissa vad hon sa då? Hon var vid T-Centralen!
Christian (glad): Vi tänkte att det skulle bli en överraskning!!
Mamma (fortfarande lite chockad): Mm, det var det verkligen...
Så pappa fick åka iväg halv tolv på natten i snöstormen för att hämta Stephanie (och ni vet vad som hände på vägen hem...), och mamma fick städa och ingen fick se på film. Visst blev det en rolig överraskning? Barnen sov men de lär i alla fall bli överlyckliga när de vaknar. De avgudar Stephanie.

______________________________________


Dagens fobi:
Logofobi - fobi för ord

______________________________________


Nu tänkte jag äta lite iaf, sen måste jag fortsätta plugga, eller plkugga som det brukar bli när jag racerskriver. Kom precis på att jag har projekt också. HELVETES JÄVLA HELVETE. Men det är bara svänga ihop nån liten uppsats, det borde ju inte vara så svårt. ...

posted by Flickpatrask @ 12:50 em