Ost i din sko

En helt ovanlig onsdag på lovet.

Alex: "Idag är det onsdag."
Mia: "Haha, igår trodde jag att det var tisdag..."

*typ smart*



Hej töntar! Klockan är 21:03 och det är onsdag och jag sitter vid datorn vid skrivbordet vid fönstret på husets södra sida. Idag har jag varit i centrum och Täby med Mia. Först så delade vi ut lapparna (ni vet dom om alkoholen) och nu vågade vi gå till Norrgårdsvägen. Men i första huset tog vi dumt nog trapporna. Vi tänkte börja uppifrån och gå neråt. Men TRAPPAN TOG ALDRIG SLUT! Det var bara en våning till hela tiden! Tills vi kom till våning nummer sju alltså, för där tog det ju stopp. Det var ganska kul för att vara så jobbigt. Och i hus nummer sju på våning sex var det en lapp på en av brevlådorna och gissa vad det stod? "Rande L". Hallå, nån annan än (Mia och) jag som blir typ chockad och tänker "Laran?!"? Alltså hur många kan seriöst heta Rande i efternamn och börja på L? (inte så många) Och hur många ställen kan Laran bo på som är tillräckligt nära skolan? Ganska många. Men okej, han kanske har en bror.

I alla fall... så åkte vi till Täby och tog ut biljetterna (Dèja vu) och delade en mat på Sawadee och skrattade åt alla människor som gick förbi... och nu när jag tänker på det var det ganska elakt. Liksom, dom kan ju inte hjälpa om dom har "mycket rygg" eller går i vår skola eller är väldigt långa? Dåliga människa!
Och så köade vi till McDonalds i typ sju år men vi kom aldrig fram, fast jag skojade bara inte not för det gjorde vi visst det och köpte milkshake. Sen skulle vi skynda oss för den var typ halv för längesen, och killen som skulle ta biljetterna var samma kille som tog biljetterna av oss för två år sedan när vi var tretton men vi övertalade honom att vi VAR femton för vi ville se The Village men den sög. Fast à propos det så såg jag en bit av den för några dagar sen på tv 1000 och den var bättre än jag mindes. Men för att komma tillbaka till bion, fattar jag inte hur någon människa kan komma ihåg en bioinsläppningskille efter mer än två år, fast det gjorde Mia och jag litar på henne. Det kanske var därför han inte ens frågade om leg (jag upptäckte i morse att mitt pass var borta och jag har inget annat så jag var typ beredd på att övertala), för i så fall skulle vi vara sjutton nu. Fast vi är ju femton NU och inte för två år sen. Så det var väldigt skumt. Jag har nästan glömt vad jag pratar om nu.




Dagens fobi:
Gynofobi - fobi för kvinnor

posted by Flickpatrask @ 9:03 em